Hanoi
- millamacked3
- 24 jan. 2025
- 3 min läsning
Nu har jag varit I Hanoi I 10 dagar. Det har helt ärligt varit ganska fruktansvärt. Haft så många hjärnspöken. Kultur chocken är enerom. Allt är så anourlunda här. Så mycket mäniskor överalt. Så mycket ljud. Så mycket trafik. Trafik, trafik, trafik. Här beyder inte de vita vägmarkeringarna något. Man tar sig fram bäst man kan. Hittar en lucka. Detta gäller för mäniskor också. Trottoarer är inte till för att gå på. Här används trotoarer till parkeringsplats för motorcyklar och som skyltfönster eller arbetsplats. Eller varför inte soptipp. Övergångsställenas gröna gubbar kan man inte heller lita på. Så mycket död OCH levande djur överallt. På ett sätt som vi i Sverige inte alls är vana vid att se.
Jag bor på ett English homestay. Det är ett ställe som är gjort för studenter att lära sig engelska. Här bor både lärare och studenter tillsamands I stora rum med många sängar. Jag bor I ett rum med 10 sängar. Det varierar lite hur många som sover här, men för det mästa är det jag och två andra unga tjejer. Alla studenter är Viatemeser I alla olika åldrar. Många studenter tar endast klasser, kommer och går som de vill. Det är ett ganska intresant ställe. Vissa elever är mer motiverade än andra men alla är här för att lära sig engelska. Jag är här som lärare. Jag jobbar 3h/dag som är uppdelade I två lektioner. Mitt jobb är igentlingen bara att prata med eleverna för att dom ska få öva på den praktiska delan av att lära sig ett språk. Varje lektion får jag ett ämne och frågor som vi ska diskutera. Jag är diskutions ledaren. Det kan vara riktigt knespigt och mentalt utmanande att försöka få igång en diskution med elever som inte förstår vad jag säger och eller har stora svårigheter att utrycka sig I tal. Käns knäppt att kalla mig själv för en engelskalärare när även jag tvekar på mina egna engelska kunskaper. Men jag gör mitt bästa.
Folket här är mycket vänliga och jag har socialiserat en del med eleverna som bland annat tagigt med mig ut för att äta. Men det mästa har varit ganska ytligt och det är svårt att ta sig in I gruppen då de ofta pratar vietamesiska med varandra.
Varning för död hund!
Min vistelse kommer dock snart till sitt slut. Det käns faktiskt mycket skönt. Trivs inte så bra här. Har känt mig mycket förvirrad och lost I allt. Har ingen klara vision av vad jag håller på med.
Idag mår jag mycket bättre och jag vet att allt går i vågor. Har ängnat mig åt sten hård hjärnjympa. Tror också att jag skulle trivas mycket bättre om jag får andas här ett tag. Kulturkrocken är brutal. Och jag märker redan nu att jag under de senaste timmarna har verkligen mjuknat. Så det tar tid att vänja sig.
Planen var från början att stanna här i 4 veckor. Men på gund av dålig research av mig och bristande information från min värd missade jag att det Vietamesiska folket följer två kalendrar. De följer både gergorian och lunar kalendern. Detta innebär att de har dubbelt så många högtider. Super knasigt. Enligt Lunar kalendern börjar det nya året den 29januari (Lunar new year). Hela kalaset kallas för Tet holiday och varar i 9 dagar. Det är årets största högtid. Under denna högtid åker alla hem till sin familj. Städerna töms och affärerna stängs. Även verksamheterna här stannar upp. Detta är något jag blev varse om ganska sent. Jag hade möjligheten att stanna här själv under hela högtiden eller åka på en uttflyckt. Igentlingen fans inga problem helt enkelt. Men jag tog detta som en flyktväg. Skyllde på att det belv knasigt I mitt schema. Så... Nästa ställe har jag under mycket om och men bestämt ska vara en uttflyckt till norra Vietnam som har fantstiska berg. Jag hoppas att jag mår bättre där. Sedan får vi se. Har inga planer alls framöver.
Kommentarer